Allt har ett slut… Även drömmar.

Så har mina månader i Guatemala passerat, för denna gång. Jag har inte skrivit i bloggen på en månad, det har helt enkelt varit så mycket den sista månaden.

Jag har hunnit med Sverige t/r. Jag fick äran att hålla en föreläsning för ett 50-tal folkhögskoleelever på Alma i Stockholm, de var fantastiskt engagerade. Jag var också i Falkenberg och underhöll en mindre skara personer i SVs regi. Det är viktigt att sprida projektet även inom Sverige. I januari/februari kommer projekt Bienestar hålla en konstutställning på Guatemalanska ambassaden i Stockholm, för att lyfta våra ungdomar i projektet och deras fantastiska konst. I mars är det tänkt att samma utställning sker i UNESCO i Paris. Då kommer även Mayakvinnorna att lyftas, planerat är på internationella kvinnodagen den 8 mars.

DSC04603

Så vad har vi gjort i Guatemala den senaste tiden? Vi har färdigställt en diagnos som påvisar hur kvinnornas situation ser ut i kommunen inom hälsa, våldsbrott, ekonomi, utbildning och politik. En gedigen undersökning som ingen tidigare gjort. Vi har planerat ett seminarie i kampen mot våld mot kvinnor, som tar plats den 19 december. Fortsatt våra studiecirklar. Nätverkande på svenska ambassaden, möten om hur vi ska utveckla en metod om mänskliga rättigheter inom studiecirklar. Besök från Forum Syd, som inte hade några anmärkningar utan tyckte projektet flöt på bra. Vi fick rekommenderat att åka på utbyte i Nicaragua. Rutin och struktur och senaste veckan har det varit mycket jobb kring budgetplanering och aktiviteter för 2016.

DSC03918DSC04785

Jag har fått så många fina avsked och presenter, både i San Juan La Laguna och i bergsbyarna under den senaste veckan. Det är svårt att summera allt i några få ord, mer än att jag bär på en rikedom. Mitt hjärta är fyllt av alla vackra ord och att folket i San Juan La Laguna finns med mig, precis som jag finns med och för dem.

DSC04920DSC04923DSC04938DSC04940

En av våra deltagare i bergsbyn Palestina, Reyna, 23 år gammal avled tyvärr för två veckor sedan. Efter sig lämnar hon sin 4-åriga dotter. Varför hon dog? Njurarna slutade fungera, ryktet säger att hon blev så svårt misshandlad av sin man, nästintill dödad vid ett tillfälle, så njurarna gav till sist upp… Tyvärr en alltför vanlig vardag för våra kvinnor runtom i San Juan La Laguna, i Guatemala, och i världen.

DSC04895

Just därför slutar aldrig min kamp för kvinnors rättigheter. Jag läser en bok jag fick en nära vän, De förklädda flickorna i Kabul, en bok som skildrar kvinnor och flickors situation i Afghanistan. Vad är det för fel på vår värld? Hur kan vi låta jordens halva befolkning diskrimineras i så hög grad, jag förstår inte. Samtidigt gör det mig så jävla arg, och tills jag dör kommer jag fortsätta försöka bana väg för att fler kvinnor ska få lika makt och rättigheter.

Tack alla ni som följt mig under hösten, det har varit ett fantastiskt äventyr. Jag kommer hem till Sverige rikare, och starkare och jag tar med mig många nyttiga erfarenheter. Sluta aldrig drömma, en dag kan de i gå uppfyllelse. Min dröm är ett levande bevis.

DSC04559

DSC04485 DSC04296DSC04353 DSC04263DSC04777DSC04756

Venancia är kvinnan som studiecirkeln men pärlor sker. Hon odlar olika grönsaker och detta är en Uiskil (smakar lite som potatis men mer söt)

DSC04942DSC03874

DSC04144DSC04060DSC04277DSC04978DSC04780DSC03482

DSC03551DSC04426

Vårt kontor där Sucely och Andrea jobbar hårt

DSC04587

Den lilla vinner alltid!

DSC03391 DSC03443

DSC04002DSC03280

DSC04027DSC04662

Alla dessa underbara ungar! De var dock väldigt smutsiga, knappt några hela skor eller kläder

DSC03535 DSC03637 DSC03678  DSC04581 DSC04594 DSC04605

DSC03541DSC04591

 

DSC03683DSC04660

Lesvia skalar morötter

DSC04599

DSC03703

DSC04735 - copia

DSC04385DSC04062

DSC04888DSC03817

DSC04837

Annonser
Publicerat i Uncategorized | 16 kommentarer

Ett steg framåt för miljön?

Jag är imponerad av panelen vi hade på plats igår, det var direktören av AMSCLAE, forskare från Universidad de Valle de Guatemala, kommunaldirektör i San Juan La Laguna samt tre ansvariga från regeringen inom miljö och natur.

DSC04717

T.v William de Paz, INAB, Juana Ismehina Recinos, Ministerio de Ambiente y Recursos Naturales, Julio de Leon, CONAP, Pedro Somosa, Municipalidad, Ivan Azurdia, AMSCLAE, Monica Orozco, Universidad de Valle de Guatemala

DSC04699 DSC04693 DSC04688

Mindre imponerad av hur alla skyller på alla. Myndigheterna på lokalbefolkningen för att de inte slänger sina sopor på korrekt sätt, att de badar och tvättar sig i sjön och att deras avföring rinner ut i sjön. Kommunaldirektör skyller på alla andra inom politiken, förutom sig själv då. Lokalbefolkningen skyller på myndigheterna för de inte hjälper till med att rensa sjön Àtitlan eller med sophantering i byn.

DSC04736 - copia DSC04735 - copia DSC04731

Min personliga åsikt är att myndigheterna skjuter undan sitt ansvar och lägger väldigt mycket på lokalbefolkningen. Till exempel, lokalbefolkningen ska sopsortera och slänga sina sopor. Men det finns ingenstans att slänga soporna. Det finns ingen fortbildning om hur saker ska sorteras. Det kommer arbetare som hämtar sopor en gång per vecka men tydligen är det inte alls organiserat. Det finns inga som helst soptunnor på orten. Soporna bränns upp i bergen och är livsfarligt för dem som jobbar med detta.

Har star jag och pratar...

Har star jag och pratar…

Det var väldigt få resultat som visades från myndigheterna på alla de miljoner och åter miljoner quetzales som sägs ha lagts ner på att rensa sjön och förbättra miljön. Det tycks inte finnas ett system som följer upp resultat, och då är det också svårt att göra förbättringar.

Självklart har också lokalbefolkningen ett ansvar, som ibland är väldigt bristfälligt. Folket slänger sitt skräp på gatan, och jag tänker: vem ska plocka upp detta? Det får mig också att inse vad vi är duktiga i Sverige på att värna om miljön, i alla fall relativt. Jag kan helt enkelt inte slänga en plastflaska i diket, jag får dåligt samvete. Jag har fått säga till mina töser ofta: släng inte skräpet där, plocka upp det, nej inte så, ta med dig flaskan (läs: jag tjatar). Resultatet? De tar med sitt skräp nu och slänger i papperskorg hemma eller på hotellet.

Så vad var resultatet från igår? Efter att experterna hade talat (i synnerhet AMSCLAE och kommunalrådet), och lunchen var intagen så skapade vi fem arbetsgrupper. Dessa fem arbetsgrupper producerade konkreta förslag om hur orten kan bli bättre på att värna om miljön. Några exempel var:

– Obligatorisk utbildning i skolan om miljö, två gånger i månaden

– Sopsortera och ha olika färger för detta och olika dagar som det hämtas

– Förbjuda plastpåsar i affärerna

– Forskning kring miljön i San Juan La Laguna

– Trädplantering

Ytterligare ett resultat var att, Iván, direktören från AMSCLAE kom med ett konkret förslag, och det var att en grupp representanter från lokalbefolkningen ska gå till det nyvalda kommunalrådet med riktlinjer och aktiviteter om hur miljön kan förbättras i byn och för befolkningen. Iván erbjöd sig att komma och stötta denna grupp för att organisera sig väl med bra argument, och även forskare Monica från Universidad de Valle de Guatemala för att ge fortbildning kring olika frågor. Projekt Bienestars uppdrag är nu att organisera denna grupp samt bestämma datum för möten med AMSCLAE och Universitetet.

DSC04755 - copia DSC04751 DSC04750 DSC04748 DSC04777 - copia DSC04766 - copia DSC04770 - copia DSC04775 - copia

Ungdomarna var valdigt aktiva

Ungdomarna var valdigt aktiva

Ett annat viktigt resultat från igår var att många kvinnor deltog, inte minst från bergsbyarna och det var deras första erfarenhet av att delta i ett seminarie. Alla experter som deltog belyste att det var fantastiskt att se så många kvinnor som var närvarande. Män som deltog sa att det är nödvändigt att kvinnorna deltar i sådana här sammanhang gällande miljö. En man uttryckte att: ”kvinnorna är bättre på att fortbilda barnen, de är mer pedagogiska”. Ytterligare var att många tackade oss i projektet för att anordna ett seminarie som detta. Det har inte gjorts innan men det är nödvändigt. Projekt Bienestar fortätter att leverera och jag är så tacksam och stolt över alla som kämpar för och i projektet!

Jag, Ivan, Sucely, Andrea och Monica

Jag, Ivan, Sucely, Andrea och Monica

DSC04763 - copia

Denna unge ar 2 ar, och kan prata flytande, ritar och ar helt fantastiskt smart!

Denna unge ar 2 ar, och kan prata flytande, ritar och ar helt fantastiskt smart! En framtid for San Juan La Laguna

Publicerat i Uncategorized | 7 kommentarer

Vår sjö – vårt hjärta

Idag har det varit full förberedelse inför morgondagens seminarier, trots att det är en helgdag för att fortsätta hedra de döda- dagen efter Allhelgonadagen. Ämnet är miljö, och projektet har valt att fokusera på sjön Àtitlan. Som tidigare nämnt är sjön mycket kontaminerad, och målet med morgondagens seminarier är att tillsammans hitta lösningar på problemet. 150 stycken deltagare är beräknande. Fem experter är inbjudna för att under 2 timmar diskutera med publiken kring olika förslag om hur sjön kan räddas. Experterna som kommer är gedigna, det är bland annat en representant från den myndighet som är ansvarig för insatser i sjön, AMSCLAE,  insatser som lokalbefolkningen inte sett något som helst resultat av från ännu. En representant från regeringen, en forskare och ytterligare två högt uppsatta inom framstående miljöorganisationer. Det kommer bli en utvecklande dag.

I det gula huset har vi aktiviteten imorgon

I det gula huset har vi aktiviteten imorgon

Sjön innehåller alldeles för mycket alger

Sjön innehåller alldeles för mycket alger

För att bidra, och försöka nyttja våra deltagares kompetens från studiecirklarna bestämde vi i projektledningen att be deltagarna från studiecirklarna Bakning och Matlagning att göra fika och lunch, och de kommer såklart att få betalt för deras arbete. Idag var första gruppen, bakning, på plats på kontoret för att laga 14 (?!) stora sockerkakor. Det är helgdag, det är varmt, det är sent, men dessa fantastiska kvinnor står där och fixar fika inför morgondagen.

DSC04646 DSC04647 DSC04648

Imorgon klockan 06:00 kommer ett tjugotal kvinnor från bergsbyarna för att laga lunch. Och därefter den andra gruppen inom matlagning för att göra tostadas med grönsaker på eftermiddagen.

Själv har jag stått inför spegeln och övat på mitt välkomsttal inför morgondagen (ja, känns lite töntigt ärligt talat, men så lär jag mig). Mitt budskap är att vår sjö, Àtitlan är som vårt hjärta. Den ger oss syre och liv. Vi måste behandla kropp och hjärta väl för att må bra och detsamma måste vi göra med sjön, det är alla våras ansvar. Samtidigt är det en mänsklig rättighet att få sjukvård när vi är sjuka, när vårt hjärta inte fungerar som det ska. Vår sjö har också rätt att få hjälp. Detta måste staten hjälpa till med, och därför är morgondagens mix med lokalbefolkning och representanter från myndigheter och regering mycket intressant och en bra grund för att hitta lösningar. Lösningar för att rädda vår sjö – vårt hjärta.

Hundarna avancerar hela tiden. Nu får de gå in i mitt rum, och till och med ligga i sängen....herregud.

Hundarna avancerar hela tiden. Nu får de gå in i mitt rum, och till och med ligga i sängen….herregud.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Allvarlig situation

Just nu sitter jag på mitt hotell, äter frukost och ser ut över den vackra sjön. Kan jag ha ett bättre kontor än så här? Jag tänker att det snart är dags för första hemfärden, en vecka kvar. Tiden går så fort, alltför fort…

DSC04599 DSC04598

Det har kommit fram att en del missbruk har skett av några studiecirkelledare. Missbruk i form av trolig stöld samt makt. Detta har skett i Las Aldeas, i bergen, och det är mycket beklagligt. Igår var jag och Andrea på plats för att prata med varje grupp där detta med sannolikhet har skett. Anklagelserna som riktas mot en av studiecirkelledarna är att personen har tagit betalt för material från en av deltagarna. Projektet ber aldrig om pengar från deltagarna och det är pengar som sedan lagt i egen ficka, fast det är projektets material. Det vill säga stöld. Den studiecirkelledaren har nu flyttat till Guatemala City och kan ej ifrågasättas. Den andra studiecirkelledaren har använt sin ställning som just ”ledare”, och kommit i konflikt med flera deltagare och sagt att om gruppen vill fortsätta få studiecirklar får vissa inte komma. Kvinnorna i Las Aldeas har aldrig tidigare varit med i något projekt, och de är så tacksamma för att få vara involverade och vågar därför inte motsäga sig.

Kvinnorna i bergsbyarna lar sig att vava

Kvinnorna i bergsbyarna lar sig att vava och som i en riktig studiecirkel hjalper deltagarna varandra. Juanita, narmas bilden, berattar for sin kollega hur hon ska vava.

När jag först kom till San Juan La Laguna gjorde jag vissa ändringar direkt i projektet. Saker som jag såg inte fungerade, det är mitt ansvar som projektkoordinator. Tre av fyra studiecirkelledare som jobbade i Las Aldeas fick sluta, jag såg att det inte fungerade. Det är också just de som anklagats nu för olika saker och det gör mig riktigt förbannad. För jag tror att det är sant. Och jag vet också varför det har blivit som det blivit och även om det nu är åtgärdat är det en liten smäll för projektet eftersom det handlar om förtroende. För mig är förtroende det mest vitala i projektet och deltagarna ska alltid känna sig trygga. Våra deltagare i Las Aldeas har nu en fantastisk studiecirkelledare, som jag litar fullt på och jag ser att förtroendet redan håller på att byggas upp igen. Tack och lov.

Vi delade ut leksaker ill barnen i bergsbyarna, det var valkommet. Men mer behovs!

Vi delade ut leksaker till barnen i bergsbyarna, det var valkommet. Men mer behovs!

DSC04589

Flickan t.h, hennes mamma (som bara ar 23 ar) ar allvarligt sjuk. Problem med njurarna.

DSC04591

Titta vad jag hittade under vedspisen!

Titta vad jag hittade under vedspisen!

DSC04593

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Alianza de Mujeres Cooperativistas de Guatemala

Efter två dagars ledighet i paradiset Monterrico, och en magsjuka, var det dags för jobb igen.

DSC04519 DSC04540

Andrea, Sucely och jag var i Guatemala City igår för att träffa Ananda Hernández Román, som är koordinator för Alianza de Mujeres Cooperativistas de Guatemala (AMCG). Alliansen jobbar för kvinnligt entreprenörskap och lobbying för kvinnors rättigheter inom entreprenörskap. AMCG är också en samarbetspartner till We Effect och projekt Bienestar har We Effect att tacka att vi kom i kontakt med AMCG.

DSC04582

Syftet med mötet var att etablera en kontakt med denna allians för kunskapsutveckling och att eventuellt senare kunna samarbeta med AMCG på något sätt. Det kan öppna dörrar och det är viktigt med starka nätverk.

DSC04581

Vår tanke är att skapa en federation, alternativt ett kooperativ så att organisationerna som är involverade i projekt Bienestar själva kan söka finansiering i framtiden. Vi har bara ett år kvar, och därefter vet vi inte riktigt ännu vad som händer. Just nu jobbas det hårt på att få projektet hållbart och vi tittar på olika lösningar.

Så nästa steg med AMCG är att Ananda kommer till San Juan La Laguna för att ge utbildning i att skapa ett kooperativ. Vad behövs för att skapa ett kooperativ? Vilka steg ska organisationerna ta? Vilka av organisationerna ska gå ihop?

DSC04577

Därefter kan eventuellt kvinnorna i San Juan La Laguna, med det nya kooperativet/kooperativen inkorporeras i AMCG och ytterligare samarbete och möjligheter ske.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Las presidentas

Jag går runt på kontoret och njuter. I ena lokalen finns 15 kvinnor som har studiecirkel i bakning. På andra sidan sker en annan studiecirkel i Jaspe (och nu vet jag vad jaspe är, det är en teknik för att göra olika figurer). Barnen leker med leksaker och mina hundar finns inne på kontoret. Sedan är alla ordföranden i projektet närvarande för ett möte. Projektet förbereder just nu ett seminarier inom miljö och temat är sjön Átitlan. Som nämnt innan är sjön mycket kontaminerad och det är ett tema som projektet valt att jobba mer med. Aktiviteten tar plats den 3 november och 150 stycken deltagare räknar vi med. Det kommer vara mycket intressanta föreläsare och debatter. Bland annat de som är ansvariga för att rena sjön, som har miljoner för att genomföra detta, men som ännu inte gjort något.

DSC04446

En av deltagarna i projektet. Hon är väldigt blyg och jag följer henne med stort intresse, jag tror hon kommer att utvecklas väldigt mycket under resans gång.

DSC04447

Dessa två systrar går och säljer frysta frukter med choklad varje dag. Jag förmodar det är en liten inkomst för familjen.

DSC04437 DSC04436 DSC04438 DSC04453 DSC04454 DSC04455DSC04444

Andrea och Sucely har på ett smart sätt organiserat så att när projektet har en stor aktivitet så blir alla involverade organisationer i projektet ansvarig för en specifik del. Mötet idag handlade om att fastställa dessa olika uppgifter inför miljöseminariet. Det fanns fem olika kategorier: städning och inköp av blommor, ljud och teknik, fika och lunch, upphandling av resebolag, samt logistik.

DSC04433 DSC04449

Så i praktiken innebär detta att varje organisation skapar en liten interngrupp som fullbordar uppdraget. Smart! De blir mer involverade, ger sin tid till projektet och projektledningen sparar både tid och pengar på att inte själva behöva organisera hela aktiviteten.

DSC04459

Slutresultatet, uppgifterna uppdelade.

Jag blev också grattad av mina kollegor i projektet, fick fina presenter och sång. Jag blev väldigt rörd och tårarna kom. Otrolig glädje att få bli så uppvaktad när jag är långt hemifrån från min familj och vänner. Som jag för övrigt saknar mycket men tack vare min familj här och alla fina kvinnor, män, ungdomar, barn och hundar så går det bra.

DSC04488

Tradition i Guatemala tydligen, man ska ta ett bett och sedan kommer någon och trycker huvudet i tårtan.

DSC04469

Publicerat i Uncategorized | 6 kommentarer

Rosario

Jag minns henne väl. Året är 2011. Jag genomför förstudien till projekt Bienestar. Nästan 200 kvinnor och män deltar i förstudien i San Juan La Laguna. Av alla dessa människor fångar hon min uppmärksamhet. Det är något speciellt med henne. Hon heter Rosario.

DSC01683

Hon är försynt. Hon tar ingen plats. Hon pratar inte. Hon kan inte läsa. Inte skriva. Men hennes ögon säger mycket och det är dem som fångar mig. De skiner av hopp. Av vilja.

Lyckan att fyra år senare få se Rosario delta i vårt projekt är stor för mig. Jag ser att hon vuxit, hennes ögon skiner än starkare. De talar allt högre. När jag ber att få ta ett foto av Rosario ler hon, hon skrattar. Hon är stolt över sitt arbete. Jag är stolt över Rosario.

DSC04263

Projekt Bienestar ger människor möjlighet att delta, växa och utvecklas. Med egen kraft, hopp och vilja.

Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer